Den kulturella kontexten
Dokumentären, om Mao, igår var nästan ännu mer intressant än förra veckans program. Fast mycket är svårt att förstå vad det gäller den kulturella kontexten.
Det är det där med olika sorters kampanjer som i mina ögon känns lätt absurda. Förutom det, alla dessa folkmassor som sjunger allsång med texter som:
”på samma sätt som fisken behöver vatten så klarar vi oss inte utan partiet”.
Jag förstår ju att precis som i många andra diktaturer var nog många tvungna att gå ut och hurra på gatorna, men många människor i propaganda filmerna ser otroligt glada ut ungefär som Mao vore en rockstjärna eller något liknande.
Sedan framhöll dokumentären också hur viktigt det är med symbolhandlingar i Kina. När Mao simmade några meter utefter en flod tog människor det som ett tecken på att han var tillbaka i ledningen (efter att ha legat lågt ett tag). Efter det ville massor av folk visa sin sympati genom att simma och samtidigt ropa ut sin solidaritet med Mao.
Det hela känns bara så svårt att förstå. Jag menar inte skulle jag tro att någon svensk partiledare vore bättre skickad att styra landet bara för att han simmade. Även om jag läst mycket om Kina är det otroligt svårt att förstå kulturen.
