I slutet av tonåren fram till att jag var i 20 årsåldern läste jag en hel del av Carina Rydberg. Speciellt minns jag Osalig ande (1990). Som var en blandning av ödesdrama Tjechov och en absurd Kafka känsla. Nattens amnesti(1994) gillade jag också delvis även om den inte var lika stramt berättad.

Sedan kom självbiografierna. Den högsta kasten(1997) gillade jag också delvis i alla fall tyckte jag om början på den. När Djävulsformeln(2000) kom kände jag ingen större lust att fortsätta att läsa om Carina Rydbergs liv.

Nu har precis Den som vässar vargars tänder kommit ut. Den har fått fina recensioner överallt. Den vill jag absolut läsa. Äntligen skriver Carina Rydberg fiction igen.

Det här inlägget postades fredag, 25 augusti, 2006 klockan 11:19 under Litteratur. Du kan följa svaren på det här inlägget genom RSS 2.0-flödet. Du kan lämna ett svar, eller skapa trackback från din egen sida.

Liknande inlägg:

• Läser Carina Rydbergs senaste
• Någon sysselsättning på BB
• Bokutmaning
• Vilket fika bröd är godast
• Mjölkberoende