Bob Dylan har en egen skala
Igår tittade jag på en Bob Dylan dokumentär på SVT. Jag tillhör dem som tycker att Bob Dylan har skrivit många bra låtar, men jag skulle nog inte kategorisera mig som hans mest hängivna fan. Jag har alltså en viss förståelse, men jag tycker inte att allt Bob Dylan gör är fantastiskt.
Vad förståsigpåare än säger har jag ingen lust att gå på Bob Dylan konsert igen. Jag har sett honom live än gång på en musikfestival utanför Stockholm i mitten av 90-talet. Den konserten fick bra recensioner, men är det så Bob Dylan är när han är som bäst har jag ingen lust att se om honom. På något vis känns det som han enligt en del fans och recensenter har en särskild skala.
Han behöver inte vara trevlig, han behöver inte ha någon publikkontakt alls och han behöver inte spela låtar så att publiken har en chans att känna igen dem. På något vis tycker jag att det inte kändes riktigt roligt. Arrogant är ett ord som jag tycker passar in när jag vill beskriva min upplevelse av att se Bob Dylan live.
Det lustiga med att se en dokumentär om Bob Dylan är att hans egen beskrivning av live uppträdande känns väldigt långt ifrån vad jag själv upplevde, Han menar att han är som bäst på scen och att han har en speciell kontakt med publiken.
Jag ha en viss förståelse för att han under 60-talet ville bryta ny mark och inte ville känna att han måste spela folkrock. När allt kommer omkring är Like a rolling stone en bättre låt än Blowing in the wind, men jag kan inte se något revolutionerande i att han spelar alla sina låtar i en annan takt än de är skrivna i. Det känns mer irriterande än nyskapande. På något vis får jag en känsla av att Bob Dylan mest har publiken för att det är roligt att provocera eller för att visa delar av den att han kan sjunga över deras huvuden. Visst alla artister kan ändra om lite annars kan man lika gärna lyssna på en skiva, men ändå låter det helt annorlunda känner inte jag att han har nått fram till mig. Kanske finns det andra han når fram till eller också är ett visst snobberi. För Bob Dylan anses vara ett geni och genier kan aldrig göra fel. Innan jag såg honom i intervjun trodde jag faktiskt att han bara turnerade för pengarna skull.
02 november, 2005 klockan 23:26
Min bror avskyr när jag lyssnar på Bob Dylan, och börjar alltid yla (och tror att han gör JÄTTEBRA Dylan-parodier) och håna mig.
02 november, 2005 klockan 23:28
När jag såg honom 2003 var det ingen höjdare direkt… Minns ärligt talat inget av konserten, (förutom att jag knappt kände igen några av låtarna…) och det är väl inget bra betyg direkt.
Vore kul om man hade kunnat vara med på 60- eller 70-talet och se några akustiska konserter, eller höra honom sjunga live på den tiden då han faktiskt inte hade en sån hemsk röst… Jaja, han är min idol ändå.
03 november, 2005 klockan 09:57
Jo jag gillar honom ändå, men jag tror faktiskt att han var bäst på 60-70 talet.
Sen tycker jag att han har lite knepig attityd ibland. Det är lite komiskt att höra honom prata om sina live uppträdanden. Det känns lite som han kom från en annan planet. Det bästa jag kan säga om konserten jag var på var att han spelade många låtar och inte blev sur och stack efter 3-4 låtar ;). Jag minns det som att jag kände igen texten till de flesta, men att de ändå lät helt annorlunda (nytolkningar som jag tyvärr inte kände så mycket för)
09 mars, 2006 klockan 12:44
nice website :))
naughtyblonde Filmer