Förlåtelse
Jag brukar titta på de här uppfostringsprogrammen på TV (på tisdagskvällar går det oftast två stycken) ibland. Först vill jag bara tala om att jag inte har några egna barn och alltså för närvarande inte praktiserar barnuppfostran i praktiken. Jag är uppväxt i en familj med många småsyskon och känner mig inte helt främmande inför det där med uppfostran.
Nanny programmen är egentligen ganska lika. Vissa metoder känns självklarare än andra som positivförstärkning. Beröm har dessutom den positiva effekten att det stärker självförtroendet samtidigt som det får oss att göra rätt. Få barn att hjälpa till tidigt tycker jag också känns som en bra metod.
Däremot är jag fundersam inför det här med skamvrån och att be om förlåtelse. Begreppet förlåtelse verkar ibland som något enkelt något som är varje människas självklara rättighet att få, oavsett vad man har gjort sig skyldig till.
När jag såg programmet igår funderade jag på om just det är ett bra sätt att uppfostra barn. Är det helt självklart en metod för att få barn dit man vill? Kan det inte lika gärna vara ett övergrepp att tvingas be om ursäkt speciellt om avsikten inte var att vara elak.
Å andra sidan kan det där med att be om förlåtelse vara ett sätt att lära barn vad som krävs i sociala situationer?
Lustigt nog hittade jag en artikel i ämnet i tidningen idag. Visserligen ur ett annat perspektiv, men ändå intressant läsning.
