Teatersabotage
Min svensklärare på gymnasiet var riktigt bra på att förstöra allt intresse. Jag kom just att tänka på den gången vi skulle få se en pjäs mot rasism. Pjäsen byggde på att vi skulle vara oförberedda. Ett par skulle komma in och gräla tanken var att vi till att börja med skulle tro att de kommit fel. Det hela var helt enkelt en överraskningspjäs.
Vår svensklärare förstörde alltihopa genom att låta oss läsa recensioner och artiklar av pjäsen innan vi sett den. Jag tror till och med att skolledningen hjälpte till att sabotera (de gillade också att förstöra intresse) genom att placera oss i aulan och berätta att något skulle hända. Tanken var att de skulle komma in i lektionssalen när vi var helt oförberedda och hade lektion. Det blev en helt annan sak när jag redan viste vad det gick ut på. Dessutom kändes det som slöseri att köpa in teater och sen göra sitt bästa för att sabotera hela upplevelsen.
07 oktober, 2005 klockan 08:36
Trist. Vår svenska var bättre, även om vi kanske inte var så många som var intresserade i min klass
07 oktober, 2005 klockan 10:05
Jag kan inte minnas att vi såg någon teater, varken på högstadiet eller gymnasiet. Det kanske var likabra det.
Var den där läraren konflikträdd? Sånt kan förstöra mycket.
07 oktober, 2005 klockan 10:15
Kanske var han konflikträdd, men på något underligt vis verkade han skapa konflikter genom att försöka undvika dem.
Han kunde bli otrevlig om man visade intresse för lektionerna. Minns också den gången när vi började 2:an och han hade gjort en “Overhead” som det stod “välkommen tillbaka” på.
Oturligt nog strejkade overhead apparaten så därför skickade han runt den mellan bänkarna. Det känns som det vore enklare att säga det. Är man så rädd för att säga något kanske man har valt fel yrke