Det är aldrig för sent att börja motionera – är det verkligen sant?
Motion har jag länge haft ett kluvet förhållande till. På senare år tycker jag att jag lyckats komma över det. Enda sedan jag var liten har jag alltid fått höra att jag som astmatiker och allergiker bör och skall motionera, men budskapen har minst sagt varit kluvet.
Jag bör och skalla motionera, men jag får inte välja motionsgrenar som är för ansträngande eller för utmanande. Det viktigaste är att jag anstränger mig lagom mycket inte att jag har roligt. Ibland får jag en känsla av att det är svårt att göra rätt. Sist jag var hos en läkare frågade hon om jag kunde motionera (jag hade sagt att astman och allergin hade blivit bättre sedan jag började motionera).
Tillslut lyckades komma över tröskeln och insåg att jag kunde göra något annat än simma, träna vattengymnastik och gå promenader. Min man övertalade mig att köpa löparskor och jag insåg, efter lite övning, att det faktiskt är riktigt roligt att springa. Tyvärr insåg jag i samma veva att vissa sporter är det för sent för nu när jag är över 30. Som liten tyckte jag att skolgymnastiken var rolig 2 gånger om året. Bollsport var det vanligast förekommande (det fanns hur många sorter som helst) och det var för det mesta ett lidande.
Mina klasskompisar tyckte att det var roligt att kasta bollar på mig för att se hur jag reagerade när jag inte var beredd och naturligtvis blev jag alltid sist vald. Det fanns bara en sport som var riktigt rolig och det var höjdhopp. Jag gillade att hoppa höjd, jag gillade faktiskt att hoppa bock också. Själva grejen att hoppa över något tilltalar mig. Tillskillnad från bollar är det något som jag alltid känt att jag behärskat.
När jag började motionera som vuxen var det förstås uteslutet att jag någonsin frivilligt skulle befatta mig med en boll igen, men höjdhopp hade jag gärna börjat med igen. Det var då jag insåg att det faktiskt är för sent att hoppa höjdhopp som vuxen. Jag letade och letad, men det verkade faktiskt helt omöjligt att hitta en korphöjdhoppsklubb för vuxna. Inte för att jag tror att jag skulle bli någon Kajsa Bergkvist, jag tycker bara att det är roligt med konkreta mål. Istället får jag hålla mig till de sporter som vuxna motionärer kan hålla på med som löpning och styrketräning. Fast jag drömmer fortfarande om att hoppa höjdhopp.
29 september, 2005 klockan 14:12
ah, vad läcker! Jag gillade också höjdhopp som barn. Övade hemma i grustaget. Men även andra friidrotter, som längdhopp och liknande . Och jag har också funderat. Varför finns det inga sådana nybörjarklasser för vuxna?
Du och jag får kanske gå ihop och starta en egen?
svenska friidrottsföreningen för vuxna juniorer. Det skulle vara nåt det!
29 september, 2005 klockan 21:43
Jo det vore kul
Jag tyckte att 60 meter var ok också, men hade lite svårt med plankträffen i längdhopp. Individuella idrotter har jag alltid gillat bättre än lagsport. Då kan ingen annan komma och klaga om det inte går bra
29 september, 2005 klockan 22:54
Jag har börjat massor av gånger
01 oktober, 2005 klockan 21:47
Jo, det där med motion är jobbigt att börja med. Jag har dock kommit igång med långpromenader flera gånger i veckan nu och har faktiskt börjat väga mindre nu, vilket var syftet.
Att jag lyckades berodde på att jag köpte en ny kamera (jag gillar att fota) och med teleobjektiv så finns det med ens massor med bilder som jag inte kunnat ta innan.
Så tricket lär ju vara att kombinera motionen med något man tycker är kul, så går det lättare.
Angående ditt höjdhoppsintresse: Du kan ju fråga någon lokal idrottsklubb om de kan ställa upp med en tränare om du får ihop ett gäng som vill höjdhoppa. Säger de ja, så kan du ju prova att annonsera efter likasinnade…
Annars får du väl annonsera efter en tränare i samma annons. Lycka till!
02 oktober, 2005 klockan 20:27
Ja det är något speciellt med friidrott. Jag drömmer också om höjdhopp…… och längdhopp och 60 meter. Precis innan jag vaknade i morse drömde jag att jag skulle springa ett lopp, hade en skön känsla av att jag skulle vinna alltihop men vaknade tyvärr innan jag hann börja.
03 oktober, 2005 klockan 16:13
Mats:
Jo det handlar väl om att hitta något man trivs med :). Syftet för mig är framförallt att hålla mig frisk.
Sen vill jag gärna se tydliga resultat och att jag blir bättre, men som vuxen har jag tyvärr inte hittat någon gren där jag känner det tydligt. Så det får räcka med att jag tycker att det är skönt att springa och att jag känner mig friskare och har mindre problem med astman
Tack för tipset fast jag känner mig tyvärr lite feg så duktig är jag faktiskt inte. Ibland undrar jag bara varför korpfotboll är en så självklar idrottsgren. Tycker mesta att det vore kul att prova igen
Hedvig: Jo visst är det. Jag drömde en natt att jag hoppade 160 cm i höjd (absolut inte troligt ligger nog snarare på mellan 115-140)
04 oktober, 2005 klockan 20:24
Åh, höjdhopp är, efter slalom och basket, den absolut roligaste idrotten! Jag hade min höjdpunkt på högstadiet, då jag klarade 1.40, och var en av de bästa i min klass, inklusive killarna.
Jag som är sån tävlingsmänniska tycker förstås att det är en fantastisk bragd och önskar att jag kunde fortsätta med höjdhopp, men här i Orsa finns ju inte direkt någonstans att öva på…
Fast idag har jag i alla fall sprungit!
Jag känner mig alldeles stolt, och fast besluten om att springa varje tisdag, torsdag och söndag.
Meen, det blir väl som med tandtråd; börjar entusiastiskt och lägger av efter någon vecka…
04 oktober, 2005 klockan 21:19
Jennie: Jag är imponerad
kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad min bästa höjd låg på tror inte jag hoppade så högt. Eftersom idrott i övrigt inte intresserade mig brukade alla ändå bli förvånade när jag hoppade höjd 
Nej det var väl det som var problemet också friidrott fanns inte i Orsa när jag var liten heller.
05 oktober, 2005 klockan 10:25
Nej, de där små barnen på mellanstadiet (iaf Kyrkbyn) har det bra.. När jag gick där fanns en höjdhoppsställning ute på skolgården varje dag på hösten och våren, så vi var alltid där och hoppade.
Det var tider det…
Ja, det borde verkligen finnas någon slags…korphöjdhopp, istället för all fotboll och alla tipspromenader. Jag skulle absolut vilja fortsätta hoppa!
05 oktober, 2005 klockan 17:04
Det fanns höjdhoppställning på Digerberget också. Det måste ha funnits ett ganska stort intresse, men ingen verkar ha tänkt på att starta en friidrottsklubb för barn och ungdomar i Orsa.
Vad det gäller vuxna så är det också lite märkligt. Det verkar ju ändå finnas fler än jag som skulle vilja hoppa höjdhopp, men ändå finns inga klubbar för vuxna.
15 oktober, 2005 klockan 13:50
Nej, det är märkligt. Alla barn på låg-och mellanstadiet blir ju först mer eller mindre tvingade till att delta i friidrottstävlingar på Lillåvallen, och jag tror det är väldigt många som tycker det är jättekul och skulle vilja fortsätta, men på högstadiet finns det inga tävlingar längre, såvida man inte är med i en klubb, och eftersom det inte finns någon klubb i Orsa…
Ja, det är konstigt att ingen tänkt på det… När det finns i princip de allra flesta sporter att träna, men inte friidrott..