Jag har alltså ägnat sommaren åt så kallad genre litteratur det vill säga deckare och fantasy. Deckare upptäckte jag som vuxen när jag var liten läste Edin Blytons (Mysterieböcker inte de mer kända fem böckerna) och Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist, men sen tröttnade jag.

Det lustiga är att något verkar ha förändrats i och med att jag blev vuxen. Vuxen deckare föreföll länge vara allt för komplexa och eftersom jag oftast är intresserad av personlighetsbeskrivningarna trodde jag länge att deckare inte var något för mig. Som vuxen upptäckte jag att deckare faktiskt kan vara både välskrivna, tankeväckande och att de dessutom kan vara spännande.

När jag var liten var deckare för barn inte något med högt anseende även om jag tror att Edin Blyton har fått oförtjänt dåligt rykte. Fantasy anses som fint inom barn och ungdomslitteraturen. Det finns många klassiker inom barn och ungdomslitteraturen som betecknas som fantasy CS Lewis, Michael Ende, Le Guin och Astrid Lindgren för att nämn några. Jag har läst alldeles för lite vuxen fantasy för att avgöra vad det beror på, men lite lustigt är det. Antingen blir fantasyn sämre när den skrivs för vuxna eller också har den fått oförtjänt dåligt rykte.

Ändå känner jag mig tveksam till vuxen fantasyn. Jag förstår att Tolkien har sina kvaliteter, men resten känner jag mig tveksam till. Jag misstänker att det har med bokomslagen och illustrationerna till fantasy att göra. Jag får en slags unken pojkrumskänsla över mig när jag tittar på dem. Tillsammans med Salvador Dali och hårdrocksplanscher utgör det mest pubertala jag kan tänka mig.

Fantasy kan förstås vara bra, men ibland verkar avgränsningarna för små. Även om det utspelar sig i en annan värd måste författaren kunna skriva bra och med psykologisk trovärdighet. Kanske är det en bra avgränsning att skriva för barn, författaren tvingas att vara tydlig. Den fantasy jag läste som barn och också läst om som vuxen har ett djup och innehåller ofta tankar omkring liv, död och personlig identitet.

Själv försöker jag låta bli att göra generella utmalanden om vilka genrer jag gillar och inte gillar. Det kan alltid finnas något bra som blivit bortglömt i bråten, för att vi som läsare bara ser genren och från början har bestämt oss för vilka genrer vi gillar och inte gillar.

Det här inlägget postades söndag, 28 augusti, 2005 klockan 21:11 under Litteratur. Du kan följa svaren på det här inlägget genom RSS 2.0-flödet. Du kan lämna ett svar, eller skapa trackback från din egen sida.

Liknande inlägg:

• Listan på onödiga bebis prylar
• Brist på fokus
• Olika slags vårdpersonal
• Förlåtelse
• Återkommande dröm